Det är vår i naturen. Det är fastetid i kyrkans liv. Vi förbereder oss för den stora högtiden. Påsken närmar sig med budskapet om  uppståndelse och nytt liv. I gudstjänsterna predikar vi hopp och livstro. Vi känner medlidande med dem som sörjer. Vi ger ord till tröst åt dem som är nedstämda.

 

Och framför allt, vi ger inte döden det sista ordet, utan lyssnar till Jesus som säger: ”Jag är uppståndelsen och livet”. Jesus är närvarande i ordet som predikas till oss eller när vi själva läser i Bibeln. När Guds ord talar till oss och ger oss nytt livsmod, eller när en människa som vi möter ger oss ett uppmuntrande ord på vägen, då är det Jesus som rör vid våra hjärtan. Han väcker livet inom oss. Han gör oss sällskap mitt i vår ensamhet.

 

Vi kristna tror på de dödas uppståndelse. Vi tror att vi en gång skall få nya himmelska kroppar. Vi tror på en gemenskap bortom döden, en gemenskap som förenar oss med varandra i Gud. Då skall Gud vara allt i oss. Vilken uppståndelse och fest det skall bli, fylld av närvaro och glädje!

 

Påskens högtid ger oss en försmak av den himmelska glädjen. Låt oss därför samlas till gudstjänsterna av olika karaktär. Skärtorsdagens mässa förenar oss i stillhet och mottagande av nattvardens bröd och vin.

 

Långfredagens gudstjänst andas, också den, stillhet och helighet mitt i budskapet om, att Jesus är korsfäst och död. På påsk­natten förenas vi med Jesus i hans död och uppståndelse, då vi tänker på vårt eget dop och tecknar oss själva med dopets vatten i vårt ansikte.

 

Och sedan – påskdagen och annandag påsk. Då bryter det nya livet fram med jubel och glädje. Då vänder vi vara ansikten mot varandra och säger: Låt oss gå fram till honom som är uppståndelsen och livet, Jesus Kristus. Låt oss försonas med varandra och ta emot Guds frid.

 

Glad Påsk tillönskar Dig

 

Roger Rönnberg, kyrkoherde