Hindersprövning (lysning)

Före vigseln ska de förlovade tllsammans be om hindersprövning av antingen mannens eller kvinnans befolkningsregistermyndighet. Hindersprövningen sköts hos den egna församlingens kyrkoherdeämbete. De förlovade fyller i en blankett där de försäkrar att de inte har hinder för äktenskap som baserar sig på släktskap och redogör för sina tidigare äktenskap.

Om inte de förlovade kan dyka upp för att sköta hindersprövningen, kan de be om en blanket att fylla i. Då måste två människor bekräfta äktheten i deras signaturer.

Myndigheten för hindersprövning ger de förlovade en broschyr om äktenskapets juridiska följder, utgiven av justitieministeriet.

Det att man ämnar ingå äktenskap tillkännages i en gudstjänst (lysning). Tillkännagivandet är inte obligatoriskt, såsom inte heller publicerandet av det i den finskspråkiga tidningen Esse. En vacker tradition är att de förlovade, ofta även deras närmaste, är närvarande i lysningsgudstjänsten.

Om sju dagar får de förlovade ett intyg om slutförd hindersprövning. Brudparet ger intyget till den vigande prästen. Utan intyget får vigselns förrättare inte viga. Intyget om hindersprövning är i kraft i fyra månader.